sitter här i min ensamhet och ja..det är ju då de där tankarna tränger på.
tänk om det är jag som är problemet? problemet till alla misslyckanden.
men jag har bara följt mitt hjärta. det är väll det man ska göra?
jag kanske inte borde ha så höga krav?
jag kanske borde släppa någon in på livet?
gör jag det, då blir jag ju sårbar?
och är jag inte tillräckligt sårad ändå?
folk sårar mig utan att jag ens behöver öppna upp.
så whats the point.
nej. jag låter saker och ting vara som de alltid varit-
och jag låter mig själv vara den jag alltid varit.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar