just speaking out

jag kommer ihåg tiden då min mobil var fast klistrad i handen, när jag alltid hade koll på den och den lät tjugofyrasju.

nu orkar jag inte ens kolla den, för jag vet att det inte behövs.

är det så att jag pushar alla iväg? jag tror fan att det är så.
jag orkar inte riskera att få känslor av några slag alls.

så nu vet ni det