jag saknar dig.
men jag kände inte dig.
jag trodde du var en bra kille.
jag vet inte vad jag höll på med.
om jag skulle kunna vrida tillbaka tiden.
vad skulle jag då göra?
frågan är svår.
du sårade mig utan ord, utan med dina handlingar.
du gjorde...ingenting alls. du hörde inte av dig, du slängde iväg mig.
jag skulle aldrig tillåtit mig att falla.
jag är inte den typen som gör det.
men jag trodde du var speciell.
jag trodde nog att jag var bättre än vad jag egentligen är.
du visade mig att världen är grym.
visade att världen har två sidor.
ena sidan är flygande på rosa moln och den andra är ett skott i magen.
ena dagen lyckligast i världen, ena dagen helt krossad.
men tack du, jag vet bättre nu.
en sak som är patetisk är att detta hände cirka två månader sen. patetisk var ordet.
söndag 7 mars 2010
Upplagd av emma kl. söndag, mars 07, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)


0 kommentarer:
Skicka en kommentar